Nu är det bevisat. Det är allmänt vedertaget att pojkar kan ha rosa strumpor men inte att flickor kan ha kort hår. Igår var jag och Selda på Synsam för att kolla in solbrillor till henne. Hon var iförd sin undercoverpolis-outfit (blå t-hirt och blå mjukisbyxor), rosa strumpor och röda tygskor. Expediten tog fram flera exemplar, men ingen av de med rosa bågar föreslogs. Hon trodde med all sannorlikhet att Selda var en pojke och handlade därefter. Jag förvånades över skillnaden på bemötandet Selda fick, jämfört med när hon hade sina långa, ljusa korkskruvar ringlandes ner på ryggen.
Sedan Selda klippes kort har hon, minst en gång per dag, fått höra att hon ser ut som en pojke. Igår t.ex. när Magnus lämnade Selda på dagis kom en mamma fram och frågade om hon hette Daniel, för hennes son tyckte att hon var så lik en kompis till honom som hette så. Det tycker inte jag var så konstigt. Men Magnus hade blivit lite irriterad plus att vi båda börjar bli oroliga om Selda mår bra av att folk dagligen tar sig rätten att säga att hon ser ut som det ena eller andra. Det sker varje dag. Och det är absolut inte bara barn. Häromdagen när vi var på väg in till stan träffade vi en bekant, 30+, som när han förstod att Selda var en flicka sa det till henne flera gånger, skrattandes.-"Jag trodde du var en pojke! Ho ha hi, Selda, jag trodde du var en pojke, hör du det?!" Jag vet inte om Selda hörde, men hon ignorerade honom.
För ett par veckor sedan såg jag mig som tvingad att ordna denna tröja. Hon har inte använt den ute bland folk än, så jag vet inte hur folk reagerar. Jag undrar om människor fattar att texten stämmer bättre än deras egna fördomar. Det återstår att se.
Bild på tröjan kommer snart.
fredag 2 juli 2010
torsdag 27 maj 2010
SL's svar ang. Telefonplans tunnelbanestation
SL's svar ang. mitt förslag. Får kontakta Bo Samuelsson och föreslå ett samarbete helt enkelt:
Hej!
Tack för ditt mejl om önskemål att som konstnär komplettera konsten på tunnelbanestation Telefonplan.
Bo Samuelsson har upphovsrätten till verket, vilket gör det omöjligt för en annan konstnär att genomföra något slag av komplettering. Om en sådan ska göras, är det således Bo Samuelsson som kommer att tillfrågas. Någon komplettering är emellertid inte aktuell, och därmed finns heller inga medel till en sådan avsatta i vår budget.
Vänliga hälsningar
Eva-Britt Gullers
_______________
Eva-Britt Gullers
SLs konstverksamhet
AB Storstockholms Lokaltrafik
Marknad
Kommunikation
SE-105 73 Stockholm
Besöksadress: Lindhagensgatan 100
Telefon: 08-686 1497 Fax: 08-686 1591
eva-britt.gullers@sl.se
sl.se
| Datum: | Mon, 17 May 2010 18:13:19 +0200 [17.05.2010 18:13:19 CEST] |
| Från: | Eva-Britt.Gullers@sl.se  |
| Till: | lovisa@addmanagement.se |
| Ärende: | SV: Telefonplans tunnelbanestation |
Hej!
Tack för ditt mejl om önskemål att som konstnär komplettera konsten på tunnelbanestation Telefonplan.
Bo Samuelsson har upphovsrätten till verket, vilket gör det omöjligt för en annan konstnär att genomföra något slag av komplettering. Om en sådan ska göras, är det således Bo Samuelsson som kommer att tillfrågas. Någon komplettering är emellertid inte aktuell, och därmed finns heller inga medel till en sådan avsatta i vår budget.
Vänliga hälsningar
Eva-Britt Gullers
_______________
Eva-Britt Gullers
SLs konstverksamhet
AB Storstockholms Lokaltrafik
Marknad
Kommunikation
SE-105 73 Stockholm
Besöksadress: Lindhagensgatan 100
Telefon: 08-686 1497 Fax: 08-686 1591
eva-britt.gullers@sl.se
sl.se
måndag 3 maj 2010
-"Jag tycker inte om dig för du är tjej."
Om jag traskar in på min arbetsplats en morgon och det första jag möts av är en manlig kollega som säger till mig: ”Jag tycker inte om dig, för du är tjej.” Vad har jag för rättigheter då?
Idag när Magnus lämnade Selda på dagis sa Selda redan i hallen att en kille i hennes grupp inte tycker om henne för att hon är tjej. Magnus sa: -”Då får du säga till honom att du inte tycker om honom när han säger så och gå leka med en annan människa.” När Selda fått av sig dojjor och jacka och de gått in i korridoren möts hon av just denna kille som direkt säger: Jag tycker inte om dig, för du är tjej.” Selda svarade: ”Jag tycker inte om dig när du säger så där” och stannade kvar och pratade med honom medan Magnus stod bakom henne. Pojken hade blivit stum och inte vetat vad han skulle säga.
När Magnus kom hem och tänkt några varv till på händelsen ringde han pedagogerna och berättade vad som hänt. Hon som tog samtalet sa att sådant förekommer inte på dagis men att de skulle ta upp det.
Sådant förekommer inte? Om en förälder ringer och säger att en av de blygaste och mest tillbakadragna killarna på dagis börjat säga att han inte tycker om tjejer för att dem är tjejer kan man snabbt räkna ut att det är en kultur som råder. Särskilt eftersom denna kille sedan Sela och han började på dagis stått varandra mycket nära.
Sådant förekommer inte?
Jag tycker det var jättebra att Selda sa att hon inte tyckte om att bli pratad till på det viset, men jag är övertygad om att den enda anledningen till att hon visste vad hon skulle säga var för att Magnus sagt det till henne precis innan. En 4-åring ska inte behöva försvara sig mot sådana här påhopp. Det ska pedagogerna stå för. Pedagogerna bör underrätta föräldrar om den rådande kulturen och be dem prata med sina barn om dessa frågor som ett komplement till pedagogernas egna arbete på förskolan.
Jag undrar när förskolan ska ta situationen på allvar och sluta acceptera att pojkar säger och gör saker bara för att de är pojkar samtidigt som de lär flickorna att de inte får slå tillbaka eller ger dem verktyg för att verbalt ge fly-kicks. Det blir väldigt snett och resultatet att flickor tar skit och pojkarnas handlingar inte får kosekvenser på pojkarna själva.
lördag 24 april 2010
-"Det är bara killar som kan åka skateboard." Selda 3 år, oktober 2009
Jag vet inte om vi har en ovanligt bångstyrig unge eller om det är så att hon hör sådana här påståenden på dagis och sedan kopierar dem rakt av?
I höstas var jag och Selda på väg till Hornstull för att bada, hon tittade på den befintliga utsmyckningen av Telefonplans tunnelbanestation och utbrast: "Kolla mamma! Skejtare!!" Hon tittade en lång stund och sa sedan med frågande och något lägre stämma: -"Men det är bara killar?" Jag blev först väldigt förvånad över hennes analys men insåg snabbt att det stackars livet nog är påverkat av mig och min konstanta genusanalys av omgivningen. Jag tyckte synd om henne och blev glad att tåget vi skulle med kom några sekunder efter hennes insikt, så jag slapp säga någonting om det. Dagen efter, när min sambo Magnus hämtade Selda på dagis hade hon kläckt ur sig följande på vägen hem: -"Det är bara killar som kan åka skateboard." När Magnus och Selda kom hem den dagen och jag fick höra om hennes uttalande hade jag redan börjat titta efter forum med bilder på kvinnliga skejtare för att visa Selda. Detta för att på något vis kompensera det hon sett på väg till badet dagen innan. Men efter det uttalandet tänkte jag att det kan ju inte bara vara Selda som får för sig sånt här, det måste ju vara fler barn? Så jag arbetade fram följande förslag till SL's konstråd:
Förslag: Kompletterande av Bo Samuelssons utsmyckningar på Telefonplans tunnelbanestation.
Hej Eva-Britt Gullers!
Jag heter Lovisa Svensson och är konstnär samt filmproducent, baserad intill Telefonplan. Jag har under en längre tid funderat på Bo Samuelssons konst på tunnelbanestationen kontra att Telefonplan är Stockholms nya konst- och designcentrum. Jag skulle vilja se den befintliga konsten samspela med nya tolkningar av hur livet ter sig på Telefonplan idag, tio år efter Bo Samuelssons tolkning. Jag har två inspirerande förslag på hur detta skulle kunna bli verklighet:
1) Samarbeta med verksamma konstnärer med anknytning till Telefonplan och låt dem vidareutveckla Bo Samuelssons grundkoncept ”möte och kommunikation” med nya tolkningar.
2) Köp till att börja med in mitt konstverk:
Telefonplan idag.
Telefonplan imorgon?
Jag har valt att fokusera på en vidareutveckling av fotografierna som Bo Samuelsson har arbetat fram och som gått att se på Telefonplans tunnelbanestation sedan invigningen 1997. På sin hemsida beskriver han dem: ”Figurerna kommunicerar med besökarna på stationen som speglingar av besökarna.” Jag tycker det vore intressant med en spegling av dagens besökare. Jag har arbetat fram 4 karaktärer. Två kvinnor och två män. Telefonplan är en levande station. Vi har Konstfack, ett antal mindre designbyråer och utställningslokaler. Tolerans, öppenhet och samarbete är något jag förknippar med platsen och bild nr. 1 beskriver just det. Telefonplan har nyligen fått ett klättercentrum, det finns natur och bad i närheten med möjlighet till aktivitet och sport. Det är även, vilket Bo Samuelsson fångat, en plats för skateboarding. Det jag vill förmedla med bild nr. 2 och nr. 3 är just aktivitet och sportmöjligheterna i området.
Bild 1
Telefonplan idag.
Telefonplan imorgon?
Bild 2 & 3
Grunden för mitt arbete är att aktivt arbeta för jämställdhet genom att bryta traditionella könsroller. Bo Samuelsson skriver om sitt konstverk: ”Det finns något provocerande i figurerna. De är inte några som säljer någonting eller vill få fram ett budskap, det finns ingen baktanke med deras existens. Deras milda provokation är en inbjudan till samtal.” Mina bilder är troligtvis också provocerande, dels för att de inte heller säljer någonting eller som, genom sin existentiella självklarhet, inte heller vill nå fram med ett budskap. Men också för att det är ovanligt att se två vuxna män kramas och två tjejer vara aktiva medan två killar sitter bakom och tittar på. Mina karaktärer kommer definitivt inbjuda till samtal och är en kommentar på hur vi ser på oss själva och varandra. Jag tycker det vore intressant att ta in dessa situationer och öppna upp för nya tolkningar som besökarna på Telefonplan kan spegla sig i.
Telefonplan imorgon?
Bakgrund och syfte
Jag tycker det är viktigt att för våra barns skull fylla det offentliga rummet med alternativa förebilder. De små bildar sig ständigt uppfattningar om hur de ska vara och agera för att glädja vuxna och de gör allt för att försöka förstå vad som förväntas av dem. Deras uppfattningar bildar de sig fort och när de har sin bild klar för sig försvarar de den om den ifrågasätts, oavsett om den gynnar dem eller inte. Sedan börjar strävan efter att passa in. Problematiken måste tas på allvar och det offentliga rummet bör fyllas med motiv som saknas. I detta fall saknas förebilder för sportintresserade tjejer på Telefonplan. Därför har jag arbetat fram detta konkreta förslag med skisser på hur denna brist kan åtgärdas. För att också ge pojkar ett alternativ tog jag fram en bild på två vuxna män som kramas. Även detta är något som saknas i den offentliga konsten idag.
Jag hoppas ni på SL som är ansvariga för konstinköp är intresserade av denna typ av frågeställningar och förstår vikten av denna typ av arbete.
Hälsningar,
Lovisa Svensson
I höstas var jag och Selda på väg till Hornstull för att bada, hon tittade på den befintliga utsmyckningen av Telefonplans tunnelbanestation och utbrast: "Kolla mamma! Skejtare!!" Hon tittade en lång stund och sa sedan med frågande och något lägre stämma: -"Men det är bara killar?" Jag blev först väldigt förvånad över hennes analys men insåg snabbt att det stackars livet nog är påverkat av mig och min konstanta genusanalys av omgivningen. Jag tyckte synd om henne och blev glad att tåget vi skulle med kom några sekunder efter hennes insikt, så jag slapp säga någonting om det. Dagen efter, när min sambo Magnus hämtade Selda på dagis hade hon kläckt ur sig följande på vägen hem: -"Det är bara killar som kan åka skateboard." När Magnus och Selda kom hem den dagen och jag fick höra om hennes uttalande hade jag redan börjat titta efter forum med bilder på kvinnliga skejtare för att visa Selda. Detta för att på något vis kompensera det hon sett på väg till badet dagen innan. Men efter det uttalandet tänkte jag att det kan ju inte bara vara Selda som får för sig sånt här, det måste ju vara fler barn? Så jag arbetade fram följande förslag till SL's konstråd:
Förslag: Kompletterande av Bo Samuelssons utsmyckningar på Telefonplans tunnelbanestation.
Hej Eva-Britt Gullers!
Jag heter Lovisa Svensson och är konstnär samt filmproducent, baserad intill Telefonplan. Jag har under en längre tid funderat på Bo Samuelssons konst på tunnelbanestationen kontra att Telefonplan är Stockholms nya konst- och designcentrum. Jag skulle vilja se den befintliga konsten samspela med nya tolkningar av hur livet ter sig på Telefonplan idag, tio år efter Bo Samuelssons tolkning. Jag har två inspirerande förslag på hur detta skulle kunna bli verklighet:
1) Samarbeta med verksamma konstnärer med anknytning till Telefonplan och låt dem vidareutveckla Bo Samuelssons grundkoncept ”möte och kommunikation” med nya tolkningar.
2) Köp till att börja med in mitt konstverk:
Telefonplan idag.
Telefonplan imorgon?
Jag har valt att fokusera på en vidareutveckling av fotografierna som Bo Samuelsson har arbetat fram och som gått att se på Telefonplans tunnelbanestation sedan invigningen 1997. På sin hemsida beskriver han dem: ”Figurerna kommunicerar med besökarna på stationen som speglingar av besökarna.” Jag tycker det vore intressant med en spegling av dagens besökare. Jag har arbetat fram 4 karaktärer. Två kvinnor och två män. Telefonplan är en levande station. Vi har Konstfack, ett antal mindre designbyråer och utställningslokaler. Tolerans, öppenhet och samarbete är något jag förknippar med platsen och bild nr. 1 beskriver just det. Telefonplan har nyligen fått ett klättercentrum, det finns natur och bad i närheten med möjlighet till aktivitet och sport. Det är även, vilket Bo Samuelsson fångat, en plats för skateboarding. Det jag vill förmedla med bild nr. 2 och nr. 3 är just aktivitet och sportmöjligheterna i området.
Bild 1
Telefonplan idag.
Telefonplan imorgon?
Bild 2 & 3
Grunden för mitt arbete är att aktivt arbeta för jämställdhet genom att bryta traditionella könsroller. Bo Samuelsson skriver om sitt konstverk: ”Det finns något provocerande i figurerna. De är inte några som säljer någonting eller vill få fram ett budskap, det finns ingen baktanke med deras existens. Deras milda provokation är en inbjudan till samtal.” Mina bilder är troligtvis också provocerande, dels för att de inte heller säljer någonting eller som, genom sin existentiella självklarhet, inte heller vill nå fram med ett budskap. Men också för att det är ovanligt att se två vuxna män kramas och två tjejer vara aktiva medan två killar sitter bakom och tittar på. Mina karaktärer kommer definitivt inbjuda till samtal och är en kommentar på hur vi ser på oss själva och varandra. Jag tycker det vore intressant att ta in dessa situationer och öppna upp för nya tolkningar som besökarna på Telefonplan kan spegla sig i.
Telefonplan imorgon?
Bakgrund och syfte
Jag tycker det är viktigt att för våra barns skull fylla det offentliga rummet med alternativa förebilder. De små bildar sig ständigt uppfattningar om hur de ska vara och agera för att glädja vuxna och de gör allt för att försöka förstå vad som förväntas av dem. Deras uppfattningar bildar de sig fort och när de har sin bild klar för sig försvarar de den om den ifrågasätts, oavsett om den gynnar dem eller inte. Sedan börjar strävan efter att passa in. Problematiken måste tas på allvar och det offentliga rummet bör fyllas med motiv som saknas. I detta fall saknas förebilder för sportintresserade tjejer på Telefonplan. Därför har jag arbetat fram detta konkreta förslag med skisser på hur denna brist kan åtgärdas. För att också ge pojkar ett alternativ tog jag fram en bild på två vuxna män som kramas. Även detta är något som saknas i den offentliga konsten idag.
Jag hoppas ni på SL som är ansvariga för konstinköp är intresserade av denna typ av frågeställningar och förstår vikten av denna typ av arbete.
Hälsningar,
Lovisa Svensson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
